Sittunderlag

Pallen till spinnrocken behövde en dyna, därför gjorde jag en! En våttovad platta och nåltovade applikationer. Vad passar bättre än ull till spinnrockspallen?

Kramar

Sara

Miniodling

En liten vinterodling står och gottar sig i fönstret. Gabriel vattnar och ger den kärlek och det växer så det knakar. Lök, palsternacka och morot. Det här är ett experiment, men blasten borde bli god till sallad. Om inte annat är det roligt att se det växa!

Kramar
Sara

Tvättar och torkar ull

Här ligger ullen på tork!

Mor och jag slog våra finurliga huvuden ihop och kom på att man kan lägga ullen på upponervända trådbackar för att ullen ska ligga luftigt och få torka i lugn och ro. Nu väntar jag på att den ska torka, så jag kan karda den, och sedermera spinna den på min nya Minstrel, som ännu inte fått ett namn. Just nu lutar det åt Hedda, som är en kortform av Hedvig, som betyder kamp, eller strid, känns lite härligt rivigt, som en tös med klös! :D

Ulligulliga kramar
Sara

Kromski Minstrel Spinnrock

Nu är hon här och nu är hon min! Hon kom i fredags, i en stor låda ifrån "Den Gamla Skolan" i Skåne. Så fredagskvällen ägnades åt att packa upp och lukta och beundra alla fina pinaler.

Men sedan på lördagskvällen så blev hon hopmonterad och såå tjusig hon är!

Nytt drivsnöre har hon fått och smörjd och trimmad till tänderna. Nu håller jag på att tvätta ull, för inte går det smutsa ner henne direkt med smutsig ull inte!

Kramar
Sara

Nålbinder vantar

Idag nålbinds det vantar av egenspunnet ullgarn här i stugan. Jag har ingen aning om vad stygnet heter utan det är ett jag har snappat upp på youtube som är lätt och väldigt snyggt. Jag plockar upp 4 öglor bakom tummen och de blir tjocka och täta och meleringen i garnet gör att de påminner lite om björknäver.
Kommer nog bli toppen att ha under kalla medeltids-sommarnätter.

Många ullkramar
Sara

Mantel

Att sy en mantel för hand är lite smått ett evighetsprojekt. Men jag börjar se slutet. Bara några sömmar att sy ner och snygga till. Kanske att det blir gjort innan medeltidsveckan på Gotland.  Annars får det gå ändå, manteln är ialla fall mer färdig nu än när den användes första gången för två år sedan. För nu har den fått en slitsnodd längs alla kanter. Både för dekor och hållbarhet.

Kramar
Sara

Kommentarer

Nu känner jag att vi börjat komma igång med lite inlägg både här och på Viesagafoto, så jag låser upp båda sidorna för kommentarer så att vem som helst kan kommentera på inläggen. Ställ frågor om ni undrar saker kring pyssligheterna, bidra med egna pyssletips eller varför inte komma med lite konstruktiv kritik till bilderna på Viesagafoto?

Det är alltid roligt att veta att folk läser och uppskattar det man bloggar om :D

Kramar!
Gabriel

Tedelmidskläder!

Den här helgen går i sömnadens tecken. Jag har bestämt mig för att uppgradera min gamla medeltidsklädsel från tidigt 1300-tal till 1350-1400 ungefär. Det ger mig möjlighet att göra mig av med alldeles för mycket pengar på nya tyger, lära mig lite nya tekniker och få snyggare kläder som är roligare att bära vid medeltida tillställningar. Det finns även en mycket större arsenal av fräscha rustningar runt slutet av 1300-talet, så när jag väl plockar upp rustningssmide har jag delar av klädseln klar och kan börja pumpa ut plåtbitar så det slår gnistor om det!

Jag var och handlade tyg till bland annat mina nya hosor tidigare idag, det gick till på nästan exakt samma sätt som det alltid gör när jag handlar tyg för medeltidskläder:

1. Rota runt bland tygerna alldeles för länge utan att hitta vad jag vill ha.
2. Hitta ett bra ylletyg med någorlunda historiskt korrekt väv bland alla miljarder ointressanta moderna tyger.
3. hoppa och studsa lite smått jättelycklig, tyget är underbart :D 
4. Kolla priset, 289 kr/m.
5. ...
6. ...
7. "Faaaaaan!" =.= 
8. Köpa för mycket av det jävla skittyget i alla fall...

Bortsett från traumat tidigare så är det en toppendag! Sömnaden är i full gång och jag har med Saras hjälp fått klart en perfekt mönsterbit för mitt högra ben. Tillbaka till arbetet!

Kramkram!
Gabriel

Träslev

Hej! Den här helgen har varit en riktigt pysselhelg :D Hade en fin bit eneträ hemma som jag plockat från ett träd jag fällde i somras. Oskyldigt har den legat i en låda, sovande, drömmande om vad nu enar drömmer om. Men inte längre! Nu har den blivit knivad så att flisorna spridit sig i hela lägenheten och dammet lagt sig som en hinna över vardagsrumsgolvet. En av många nackdelar med att bo i lägenhet I guess.

Anyway, jag har använt mig av tre olika knivar, en såg och lite sandpapper för att skapa den här fina sleven. En av knivarna har jag till och med smitt själv :D En stor kvinnokniv som användes för att kvista och klyva vedträt (kommer lägga upp en post om den kniven en annan dag). För brännmärkningen använde jag en lödkolv, fy på mig, men jag har ingen dedikerad brännare.

Jag planerade att karda, spinna och väva ett band till sleven, men efter att ha tagit mig förbi kardningen med några få svordomar så började den riktiga irritationen krypa sig på när jag väl skulle spinna. Allt som har med ull att göra är Saras expertområde, men trots hennes fina hjälp så gav jag upp efter att den förbenade ullbiten gått av IGEN, för sjuhundratusende gången, minst.
Jag övergav ullen och tog något jag kan bra istället, läder, phew... känns bättre bara att skriva om det. Missuppfatta mig korrekt här, jag tycker jättemycket om ull och garn, men jag har av någon anledning svårt med tålamodet när det kommer till att lära mig hantverk inom det området.

Nu skall jag äta chips, ost och dricka rödvin!
Cheers!

/Gabriel

Den gamla ringbrynjan

Det har varit en väldigt slö och skön dag idag, nästan helt spenderad i en uppblåsbar säng framför TV'n i vardagsrummet, tittandes på serier, spelandes dator, och, byggandes på min ringbrynja. Det var Sara som pushade mig till att plocka upp projektet igen, och det är jag väldigt glad för. Helt plötsligt återvände den pysselglädje som jag känt att jag saknat denna extremt grå och tråkiga december.
Jag började med den här brynjan någon gång under gymnasiet, och har byggt på den från och till under åren. För några somrar sedan använde jag den i dess dåvarande stadium, en ringbrynja i T-shirt storlek under medeltidsveckan på Gotland. Hur stor den skall bli har jag inte riktigt bestämt än, men jag siktar på en hauberk http://en.wikipedia.org/wiki/Hauberk.

Sugna på att bygga en egen? Det tar många timmar men är riktigt mysigt att pilla med då man slötittar på TV eller lyssnar på en ljudbok. Om man inte har lust att göra en hel brynja så finns det mycket fina smycken och annat man kan knåpa ihop med hjälp av ringar, kika in på http://www.mailleartisans.org/gallery/gallerylist.php?tags=Fav för lite tips!

Det finns många olika sätt att göra smycken och brynjor på, för smycken finns det dock inte några större begränsningar. Allt som är snyggt är ju bra lixom :) Jag har till exempel sett väldigt spännande ringbrynjearmband med neoprenringar (det töjbara material man har i våtdräkter bland annat) invävda med metallringar. Det blev en annorlunda och intressant look samtidigt som armbandet som till större delen bestod av metall, helt plötsligt blev töjbart.
När man gör någonting som är tänkt att användas som skydd så är det dock lite mer man behöver tänka på. Man kan gå all-in, säga hejdå till sitt sociala liv och bygga en ringbrynja med nitade ringar http://www.instructables.com/id/Riveted-Maille-from-Scratch/#step0. Alla andra modiga krigare kommer garanterat bli mycket imponerade när du äntligen är klar med bygget och erövringarna tar vid. Risken är dock att man hinner tröttna redan innan man införskaffat alla verktyg som behövs för att genomföra arbetet. För att undvika att gå in i väggen under projektets gång så kan man använda sig av vanliga stålringar som man öppnar och stänger med hjälp av två tänger, för att på så sätt bygga en ringbrynja utan nitar. Detta är ett mellansegment som fungerar bra för många, men för nybörjare och personer som inte har ett behov av att vara helt historiskt korrekta, så är fjäderstålsringar perfekta. Ringar i fjäderstål stänger sig själva och man behöver endast en tång att öppna ringarna med, resten sköter fjäderstålet. En ringbrynja i fjäderstål klarar allt som man kan tänka sig vilja hitta på i dagens samhälle, oavsett om det är att slåss med bluntade stålvapen eller lajva sig ute i skog och mark. Jag använder själv fjäderstål till min ringbrynja och är mycket nöjd.

Både tång och fjäderstålsringar går att köpa på Svarta Katten i Solna, Stockholm http://www.svartakatten.com/.
Den bästa beskrivningen för att bygga en ringbrynja som jag någonsin hittat är den här; http://homepage.ntlworld.com/trevor.barker/farisles/guilds/armour/mail.htm. Anledningen till att den är så bra är att den faktiskt tar upp hur man skräddarsyr sin ringbrynja för optimal passform och rörelsefrihet.

Seså, börja bygga! ;)
Kramar, Gabriel.