Smide

En tung otymplig och till åren kommen ladugårdsdörr öppnas, motvilligt. Dess klagolåt ekar lätt mellan de intilliggande tysta byggnaderna, vilka i den kalla vinternatten alla, som en, blickar ned mot den gamla vändskivan i dess mitt. Täckt av snö ligger den där, en gång i tiden flitigt transfererande mäktiga ångdrivna järnjättar på räls, från ett spår till ett annat. Nu slumrande, sällan snurrande, nästan bortglömd.

Snö sipprar in genom dörren, över dess nötta tröskel och in på den hårt nedtrampade blandning av damm och jord som här tjänstgör som golv. En mycket stor konstruktion av gammalt murbruk täcker större delen av den vänstra väggen och vid den högra vilar en mekanisk hammare. Denna hammare har använts för att bearbeta de gigantiska järnstycken som obönhörligt förflyttats från den vänstra sidan av rummet till den högra.

En fläkt startas någonstans inne i den murade ässjan, vilket får små kolonier av damm att förtjust dansa fram mellan städ, tänger och hammare för att möta den gästande snön.

Efter ett tag brinner en vild eld inne i ladan, kontrollerad, fokuserad, men inte tam. Lukten av brinnande stenkol ligger tung. Påminnande om bortglömda tider då denna lukt innebar en tidig död för många av dem som fick i sig mer av denna förödande gas, än det syre deras kroppar egentligen behövde.

Ett stycke glödhett järn viner genom luften. Ena stunden befinner den sig i elden, därefter plötsligt vilande alldeles stilla ovanpå ett mycket kallt städ. En hammare lyfts, en blick fokuseras och de rytmiska ljuden av metall som slår mot metall vittnar om att jag åter igen gör det som jag kanske tycker bäst om i hela världen, att smida.

Jag har aldrig vetat att jag skulle fastna så för smidet som jag faktiskt har gjort. Jag har länge haft en önskan om att få pröva på det, men det var först för drygt ett och ett halvt år sedan, då en mycket fin människa tog mig under sina kunniga vingar som jag blev helt fast. Han gav mig tillgång till en smedja, lärde upp mig och blev min vän. Jag är oerhört tacksam för att du gjorde detta, det har betytt väldigt mycket för mig. Du vet vem du är :)

Mantelspännet ovan gjorde jag i födelsedagspresent till min far förra året, det blev mycket uppskattat.

Kramar från Gabriel.