Härvträ

Mitt vackra härvträ har jag fått i present av Gabriel och jag blir lika glad varje gång jag ser det och får använda det.

Ett härvträ används för att linda upp garnet på direkt ifrån spinnrocken för att göra härvor. Man kan även nysta på en gång men fördelen med härvor är att de går att tvätta och färga och ett ullgarn trivs bättre avslappnat i en härva än hårt lindat i ett nystan.

På härvträt på bilden är 97gram tvåtrådigt naturvitt ullgarn som i skrivande stund håller på att omvandlas till ett par strumpor.

Kramar
Sara

Intersecting Tetrahedra Lamp

Att införskaffa lampor till sitt hem är tamejtusan något av det segaste som finns. Det finns för många tråkiga, för många dyra och för många jättefula lampor där ute.
Vår vardagsrumslampa och sovrumslampa har Sara redan byggt på egen hand, så nu är det min tur att bidra till lampbeståndet.
Jag tänker bygga mig en Origami-lampa av fem stycken Intersecting Tetrahedras. Tanken är att bygga den i papper och använda lågenergi led-lampor som inte avger särskilt mycket värme som ljuskälla. Den kommer bli blå och orange, två kontrasterande färger som fungerar förvånansvärt bra ihop i många fall.

Ifall ni vill slänga ihop en egen så finns det gott om instruktioner för själva stjärnan där ute på internet, här är en av dem:
http://mars.wne.edu/~thull/fit.html

Jag återkommer när den är färdig!

Kram så länge!
/Gabriel

Nystpinne

Pinnen jag använder att nysta på är just en pinne, som jag hittade på marken i en lite skogsdunge här i närheten, lätt förmultnad men med potential. Så jag satte täljkniven i pinnen och resultatet blev funktionellt och charmigt.

Banankaka

Mmm nu blir det banankaksbak. Är nog en favorit av mjuka kakor. Godast när den är nästintill obakt i mitten, med mycket kanel och banan smak. Gott gott, perfek om man har gamla bruna bananer kvar i fruktskålen som ingen vill förbarma sig över.

Detta är förövrigt mitt första försök att blogga från mobilen, och det verkar ju fungera! För någon vecka sedan uppgraderade jag mig från en liten söt fån som nästan bara gick att ringa och smsa med. Men som varit en följeslagare i över 6 år till ett modernt smart monster. Måste erkänna att det är väldigt roligt men jag får mycket mindre sömn om nätterna.

Mobilnallekramar från
Sara

Bältesring

Den här bältesringen gjorde jag förra sommaren som en del av min medeltidsklädnad. Vi skulle åka till medeltidsveckan på Gotland och jag behövde ett bälte. Eftersom jag älskar att skapa saker själv så kunde jag ju inte bara springa iväg och köpa mig ett bälte och/eller en bältesring. Jag skulle såklart smida ringen på egen hand, och göra det så förbenat svårt för mig som möjligt när jag ändå höll på.
Organiska former, jag älskar organiska former. Speciellt när dessa former är gestaltade i något så hårt och oorganiskt som Järn. Organiskt blev det, och sjukt nöjd blev jag, men det tog en hel dag och många spetsar brann upp i ässjan innan den var helt färdig.

Själva bältet ville jag ha rått, simpelt och enkelt. Inga utsmyckningar. Ringen skulle få tala för sig själv. Nu i efterhand så känner jag att ringen kanske skulle passat bättre tillsammans med ett lite sirligare bälte, men just då kändes det rätt.

Kramar!
Gabriel

Spinnrocken

En gammal fin rock, som egentligen är min mors, men som jag lånar. Jag är fortfarande novis och rocken är skev och lappad och lagad hjälpligt med bitar av skinn och trä för att överhuvudtaget fungera. Men många meter har jag spunnit och härvat på mitt härvträ och nystat på min nystpinne.

Men en dag ska jag köpa en helt nyproducerad spinnrock, så vida jag inte hittar en i väldigt bra skick begagnad, med flera spolar och vingar till. För just nu har jag bara en spole och känner stort behov av fler.

Kramar
Sara 

Smide

En tung otymplig och till åren kommen ladugårdsdörr öppnas, motvilligt. Dess klagolåt ekar lätt mellan de intilliggande tysta byggnaderna, vilka i den kalla vinternatten alla, som en, blickar ned mot den gamla vändskivan i dess mitt. Täckt av snö ligger den där, en gång i tiden flitigt transfererande mäktiga ångdrivna järnjättar på räls, från ett spår till ett annat. Nu slumrande, sällan snurrande, nästan bortglömd.

Snö sipprar in genom dörren, över dess nötta tröskel och in på den hårt nedtrampade blandning av damm och jord som här tjänstgör som golv. En mycket stor konstruktion av gammalt murbruk täcker större delen av den vänstra väggen och vid den högra vilar en mekanisk hammare. Denna hammare har använts för att bearbeta de gigantiska järnstycken som obönhörligt förflyttats från den vänstra sidan av rummet till den högra.

En fläkt startas någonstans inne i den murade ässjan, vilket får små kolonier av damm att förtjust dansa fram mellan städ, tänger och hammare för att möta den gästande snön.

Efter ett tag brinner en vild eld inne i ladan, kontrollerad, fokuserad, men inte tam. Lukten av brinnande stenkol ligger tung. Påminnande om bortglömda tider då denna lukt innebar en tidig död för många av dem som fick i sig mer av denna förödande gas, än det syre deras kroppar egentligen behövde.

Ett stycke glödhett järn viner genom luften. Ena stunden befinner den sig i elden, därefter plötsligt vilande alldeles stilla ovanpå ett mycket kallt städ. En hammare lyfts, en blick fokuseras och de rytmiska ljuden av metall som slår mot metall vittnar om att jag åter igen gör det som jag kanske tycker bäst om i hela världen, att smida.

Jag har aldrig vetat att jag skulle fastna så för smidet som jag faktiskt har gjort. Jag har länge haft en önskan om att få pröva på det, men det var först för drygt ett och ett halvt år sedan, då en mycket fin människa tog mig under sina kunniga vingar som jag blev helt fast. Han gav mig tillgång till en smedja, lärde upp mig och blev min vän. Jag är oerhört tacksam för att du gjorde detta, det har betytt väldigt mycket för mig. Du vet vem du är :)

Mantelspännet ovan gjorde jag i födelsedagspresent till min far förra året, det blev mycket uppskattat.

Kramar från Gabriel.

Bivax granulat

I ett tidigare inlägg skrev jag om att jag skulle göra om min bivax-klump till mindre mer lätthanterliga bitar, så kallat granulat. Detta är resultatet.

Jag började med att smälta bivaxet och började droppa små droppar på en isklamp som jag svept i en plastpåse. Denna metod gav väldigt snygga små droppar men tog en evighet. Då gick jag över till att droppa ner vaxet i iskallt vatten. Det gick mycket fortare men gav ett mer ojämt resultat och bitar med lustiga former. Så ska jag göra om det nångång skulle jag göra det på det snabba sättet från början för funktionen går före utseendet i detta fall!

Kramar

Sara

Höstdag

 Hejsan!

Idag är en dag då jag inte vill gå ut och sparka löv för det ösregnar ute. Men för nån dag sedan på väg hem efter att ha hälsat på mormor, då sparkade jag löv och var barnsligt lycklig.

Men idag är det en annan typ av höstväder som mera lämpar sig för att sitta inne och äta chokladbollar och sticka. Tanken är att det ska bli ett par goa sockar åt mina kalla fötter.

Garnet är spunnet av mig utav ull som jag fått av min mor på en gammal spinnrock som ägs av min mamma. Den är svartmålad och har vacker patina av många fötter som har trampat den. Bild dyker nog upp i ett senare inlägg.

Puss o kram
Sara

Linssoppa och hembakt bröd

 I fredags blev det brödbak, efter ett recept från boken Lev mer på mindre av Maria Österåker.
Rågbröd! Fantastiskt gott och förvånansvärt enkelt och det har nu ätits en hel del bröd under helgen.

Det är inte var dag det bjuds på hembakt bröd här i huset, men det ska definitivt bli oftare! Mycket godare än köpebröd och man vet precis vad det innehåller och jag blev mätt fortare och höll mig mätt längre.

Till brödet blev det en linssoppa med morot och curry, varmt och gott i höstrusket. Soppan bestod i stora drag av vatten, linser, morötter, lök, curry och kryddor. Nomnomnom.



Kvällen spenderades sedan i soffan med film och serier och äppelpaj som Gabriel bakat. Med äpplen från ICA, oj vad jag längtar efter ett eget äppelträd. Nästa gång jag besöker mammas trädgård ska jag ta med mig en påse äpplen hem att kalasa på.

Kramar
Sara

Inlagda saker

Jag och Sara gjorde inlagd gurka och inlagda rödbetor igår. Det började med att Sara kom hem med tre stycken rödbetor och sa att hon ville göra något roligt med dem. Vad då för roligt undrade jag? Lägga in eller något, sa Sara.
Det lät ju inte alls dumt, så jag bestämde mig för att göra inlagd gurka, något som jag aldrig testat förut. Vi sprang ned till vår lokala torghandlare och köpte fler rödbetor, ett stort knippe persilja och tre gurkor (varav endast två användes senare).
Sedan var det bara att sätta igång med skärande, hackande och huggande.
Hela processen visade sig vara både snabb och enkel att genomföra. Det gäller dock att hålla koll på rödbetorna, de blir hala som tvålar när de är skalade och är världsmästare på att färga av sig.

Recept till rödbetorna: http://www.recepten.se/recept/inlagda_roedbetor.html
Receptet till gurkorna: https://www.coop.se/Recept--mat/Recept/i/inlagd-gurka/

Kramar!
Gabriel och Sara

Bilder

Jag har kommit underfund med att de två tidigare bilderna som jag lite sådär i förbifarten har laddat upp, för att visa upp mina skapelser, verkligen inte gör mina verk rättvisa.
För att råda bot på detta så har jag bestämt mig för att de bilder jag i fortsättningen lägger upp i mångt och mycket skall återspegla de två bilderna ovan. Två bilder på två vackra blommor, tagna med eftertanke, omtanke och en bra kamera.

Det finns många bilder i mitt arkiv, på många fina hantverk. Få av dessa håller dock tillräckligt hög kvalitet för att användas här, så jag behöver ta mig tid att fotografera dem på nytt, göra om och göra rätt helt enkelt.

Kram!
/Gabriel

Bivax

För någon vecka sedan köpte jag en kompakt klump bivax på ca 100g från Slöjddetaljer. Tanken var att använda bivaxet till att göra salva.


Receptet
5-7g bivax
1 dl Olja
en droppe eterisk olja (om man vill)
Smälta ihop allt i en kastrull röra tills det blivit ogenomskinligt och flytta över massan till burkar.



Men när jag satte igång att karva i klumpen med en bordskniv insåg jag ganska snart att det här vill jag inte göra om. Den var hård och svårhanterlig och jag fick ont i fingrarna och det var svårt att få rätt antal gram. Så idag ska klumpen bli granulat, dvs mindre klumpar. Bara att smälta ner allt och plutta ut till droppar och duttar i mer hanterliga storlekar. Jag hoppas det är så enkelt som mitt huvud får det att verka.

Kramar
Sara

Steampunk goggles

För två år sedan blev jag och Sara av en gemensam vän inbjudna till en studentsittning på KTH, med tema Steampunk. Lyckan var total. Äntligen fick jag möjlighet att använda frack och hög hatt! Jag älskar min top-hat, men får använda den alldeles för sällan. Detta på grund av att nästan alla i dagens samhälle tyvärr har insett hur förbenat klumpigt det är att springa runt med en sådan på huvudet. Jag testade att helt tvärt emot alla etikettens lagar och regler bära denna vackra hatt under några strålande sommardagar för ett par år sedan. Det var en sorgsen tid eftersom jag, efter att ha strosat runt med den ett tag, tyvärr fick inse att alla stirrande blickar betydde att tiden inte var mogen för ett sådant mode ännu. Dumsamhälle.

Nog om hatten! Dessa steampunk goggles byggde jag för att användas under ovan nämnda sittning, och det var ett fantastiskt roligt projekt.
Jag började med att köpa ett par goggles från Shock (Länk till sidan) för att få en skön bas att jobba vidare på. Dessa skruvade jag isär och målade med humbrol enamel färger i den där klassiska steampunk-brass-rust tonen.
Medan färgen torkade så sydde jag ihop två cylindrar av läder (ungefär 3.5 mm tjockt) och sprang ned till grovsoprummet i jakt på häftiga prylar att sätta fast på mina goggles. Jag hittade - bland mycket annat - en gammal bandspelare som jag, efter att ha dödat den genom att dänga den i väggen några gånger, lootade en elektromagnet med hållare ifrån. Magneten målades, hållaren syddes fast på en av lädercylindrarna, några skruvar fästes i lädret och en kedja bestående av fjäderstålsringar sattes att hålla ihop de två goggles-delarna. Allt var klart och jag var en erfarenhet, ett par steampunk-goggles och en alldeles för stor hög elektronikskräp rikare.

Diamond Pickaxe

Tillräckligt för att tillfredsställa alla era undermedvetna behov av att gräva djupt och bygga högt.

Vi skulle på maskerad och födelsedagsfest för några år sedan och detta var en del av min outfit. Det fina med en maskerad utan ett speciellt tema är att man får göra precis som man vill och ingen kan säga att man har klätt sig knasigt. I love it.

Under denna period råkade jag och Sara vara helt insnöade i Minecraft, så vårat val av klädsel föll sig ganska naturligt. Sara, som spenderat timmar med att obarmhärtigt gräva bort de berg som råkat ligga i vägen för hennes expansionsplaner, eldat upp stora mängder skog och byggt enorma underjordiska rum som man alltid hamnade i förr eller senare vart man än grävde någonstans, klädde ut sig till Creeper. Jag, som bara brydde mig om att tjäna så mycket diamanter som möjligt, bygga flygande steampunk-öar samt tvinga alla andra att titta på mina skapelser hela tiden, byggde mig en Diamond Pickaxe.

Jag jobbade under denna tid på Bondegatan i Stockholm och i närheten av tunnelbanestationen Medborgarplatsen (Folkungagatan 60) finns en liten materialshop som heter materialbutiken. Där kan man köpa både det ena och det andra; trä, metall, plast, glitter, lim, miniatyrer, sprayburkar, papper, saxar, lera, färger med mera, med mera. Allt kostar naturligtvis lite mer än i andra butiker, men ibland är det väldigt fint att ha mycket roligt samlat på ett och samma ställe. Om inte annat så för inspirationens skull.

Jag snubblade in i den butiken en dag efter jobbet för att se om de hade något som man kunde bygga en pickaxe av. Metall, papp och frigolit ratades ganska snabbt och jag bestämde mig för balsaträ. De hade små fyrkantiga stavar i balsaträ som skulle bli perfekta att bygga pixlar av.

Väl hemma så sågade jag upp de bitar jag behövde, limmade ihop dem och målade med... vattenfärg. Det var ett misstag.
Vattenfärg fastnar nämligen inte alls på balsaträ. Jag hade inga höga förväntningar på vattenfärgen men jag trodde inte att det skulle färga av sig riktigt så effektivt som det faktiskt gjorde. Det hela slutade med att jag sprejade in hela skapelsen i Saras mycket starkt doftande hårspray (fungerar minst lika bra som fixativ) och luktade som en rosenträdgård hela festkvällen.

Snabb introduktion

Hej! Jag är Sara och är hälften av VieSaGa.

Jag är Stockholmsbo på deltid, deltidsarbetande och jag delar min tid mellan olika mjuka hantverk, jobb, tv-tittande, hemma-fix, annat hantverk, att försöka minska min miljöpåverkan och att drömma om att köpa hus där det finns möjligheter att ha djur.

Kramar

Sara

Premiär

Att Skriva.

Det var så länge sedan.

Att skriva för skrivandets skull, för att berätta, förmedla och bevara.

Jag har svårt att låta tankarna flöda ned i skrift så som de brukade göra för många år sedan. Jag kunde sätta mig ned med ett enda litet frö till tanke i huvudet och se hur det växte till något stort. Det känns mer ansträngt nu på något vis, en osäkerhet, nervositet och inbillad känsla av att jag har något att bevisa hänger över mig.

Trots det, så sitter jag faktiskt här på en kall tågperrong och skriver det första inlägget till vad som förhoppningsvis skall visa sig växa till något intressant och givande, för fler än mig själv och min kära sambo.

Vi har en tanke med den här sidan, eller ja, fler än en.

Det som ligger mig närmst om hjärtat är att försöka förmedla lite av den glädje jag känner när jag skapar saker. Att dela med mig av de projekt jag är stolt över att ha rott i land och hur jag gick till väga för att nå ända fram. Det innebär att jag kommer lägga upp alldeles för många bilder på bland annat smidesföremål, hemsydda medeltidskläder, träsniderier och läderarbeten.

När man skapar saker så blir det inte alltid som man har tänkt sig från början, så jag kommer utan tvekan även att lägga upp bilder på mindre imponerande objekt. Dessa kan anta skepnader som kan vara, men inte begränsar sig till att likna trasiga ringbrynjeringar, avbrutna träskedar, skeva bordsdukar och sönderskrubbade miniatyrer. I dessa inlägg kommer frustrationen i att skapa visa sig vara större än den tidigare nämnda glädjen.

Så kan det gå.

Cheers!

/Gabriel