Smidesförkläde

Idag gjorde jag äntligen klart mitt smidesförkläde som jag började på i somras. I flera år har jag längtat efter ett, men läder är så dyrt att jag aldrig tagit mig för att köpa in något i den kvantitet och kvalitet som krävs för ett bra förkläde.

 

Det här lädret fick jag dock av min kära vän och smideslärare i samband med att jag skulle få en eldriven fältässja av honom. Hör ni hur snäll han är? Så fort jag är tillräckligt duktig på att smida för att kunna göra mig ett svärd så skall han få minst två!

Jag började med att sy fast bröstfickan med vaxad lintråd (som alla sömmar i förklädet är sytt med). Den sitter högt upp och är den enda fickan på hela plagget på grund av att fickor är perfekta infångare av glödande järn och kol, vilka man mår bäst av att hålla så långt borta från kroppen som möjligt.

På varje sida av förklädet, fastsatta precis innan lädret börjar smalna av upp mot bröstet, så sitter varsin järnögla fastsydda i två korta läderremmar. Dessa ringar har jag faktiskt inte smitt själv utan hittat hemma i någon låda där jag hade lite gamla bältesspännen och bältesringar. 

 

Längst upp på förklädet så sitter två läderremmar vars längd kan justeras med hjälp av två egensmidda spännen. Remmarna korsas över ryggen och hakas fast i sidoringarna med två stycken hemmabonkade hakar, vilka är specialkonstruerade för att kunna glida runt i ringarna utan att remmarna på ryggen vrider och snurrar sig.

Det var ett jättekul projekt! Är vädret fint imorgon så skall jag ge mig ut till smedjan för att testa förklädet för första gången också.

Kramar!