Pyttipanna-sjal

Jag har stickat mig en spetssjal, eller rättare sagt, jag har stickat två. Mamma fick en i morsdagsgåva för en tid sedan. De är roliga och lärorika att sticka, pyttipannan var den första spets jag stickade.

Färgen syns jättedåligt, men den är lila, och stickad av Kampes tvåtrådiga ullgarn, lite stickigt men den är fin utanpå jackan.

Mönstret kommer från Garnomera´s blogg: https://garnomera.wordpress.com/2011/10/16/dagen-sjal-4/

Stickiga kramar
Sara

Fortsättning på kniven

Jag slipade om bevellen på en Tormek och la sedan på en sekundär bevell i grövre vinkel för att göra eggen lite mer stryktålig, utan jigg eftersom jag inte hade tillgång till en. Resultatet blev ändå rätt bra för att vara frihand tycker jag, men det var väldigt svårt och den sidan som är på bilden är den finaste.

Efter en cykeltur ned på stan så har min lilla miniverkstad utökats med en stor skruvtving och ett par paket superstarkt tvåkomponentslim från Casco (långsamt härdande, 24 timmar). Jag kunde därför ta nästa steg i processen att tillverka min första egna kniv, nämligen att limma ihop skaftmaterialen med varandra och med stålet.
Nu ligger hela paketet och väntar på morgondagen då jag skall se om jag lyckats med limningen. Ett stycke stål, en bit ebenholts, en bit renhorn och en stor bit olivträ.

Smide på nästa nivå

Idag (läs "igår" för alla "idag") har jag smidit min andra kniv, och den befinner sig just nu i ugnen för bakning, eller Anlöpning som det egentligen heter.
Min första kniv smidde jag för några veckor sedan och använde mig då relativt mycket av en slip för att få till formen. Jag smidde heller inte till den avsmalnande eggen utan smidde den platt med enda finessen att den förtunnas ut mot spetsen. Den kniven väntar på att slipas klart i min nya bandslipmaskin som kommer i början av Februari.

Idag tog jag, i brist på bandslipmaskin, smidet till en ny nivå där jag verkligen fick bevis på att alla timmar jag spenderat på att förfina min smidesteknik varit mödan värd. Jag smidde en kniv komplett med egg och längsgående förtunning. Eggen bonkade jag ned till 1mm, spikrak och nära sin slutgiltiga form. Jag behövde endast slipa till formen litegrand och eggen var så pass tunn att jag kunde slippa det sista för hand.
Det innebar att jag idag kunde härda min första helt egensmidda kniv. Jag är väldigt stolt!

När man härdar stål så blir det stenhårt men mycket skört. Under anlöpningsprocessen hettar man långsamt upp stålet lite grand och återställer en del av stålets styrka på bekostnad av lite hårdhet. Därför ligger nu den senaste kniven i ugnen och bakar sig :-D

Kramar!

Ullhalsband

Som den ullnörd jag är vill jag även smycka mig med ull, här är en tovad ullboll av blåfärgade gotlandslockar.

Ullkramar från
Sara

Födelsedagssockar

På sin födelsedag fick Gabriel ett par sockar. Ullen i garnet har jag tvättat, sorterat, kardat, spunnit, färgat och stickat.

Färgen stämmer bättre överens med det ostickade garnet än med det uppstickade plagget. Mönstret heter Merenkulkija (Seafarer). Ullen är för mig av okänd sort men sockorna går utmärkt att tvätta i tvättmaskinen utan att det tovar och det är relativt hållbart även om jag räknar med att få stoppa strumporna lite då och då.
Kramizzar
Sara

Raspi box

Jag har väntat alldeles för länge med att sätta upp min Raspberry Pi backup NAS här hemma i nya lägenheten, så nu fick en av de överblivna lådorna från julklapparna bli ett Raspberry case. När vi börjar måla vitt i det sista renoveringsrummet så skall lådan få sig en skvätt färg den också.

Cheers!
/Gabriel

Årets juklappar 2014

Jag började, redan för flera månader sedan, fundera på vad jag skulle ge mina nära och kära i julklapp.
Eftersom jag ville att det skulle vara något personligt och eftersom jag inte gärna spenderar pengar på småsaker, så bestämde jag mig ganska fort för att jag ville smida någonting.
Det faktum att jag är helt besatt av smide kan eventuellt ha bidragit till beslutet.

Efter att ha funderat i några dagar så kom jag fram till att jag ville göra en serie av smidesföremål.

Det skulle bli både en ny utmaning för mig att smida saker som ser likadana ut, samt förhoppningsvis lite extra roligt att få en av endast ett fåtal likadana föremål skapade enbart för dem presenterna skulle bli till.

---

Jag bestämde mig för att göra sju stycken kapsylöppnare och kom efter lite skissande fram till en design som kändes både praktisk och fin. Jag älskar att göra mjuka former i hårt järn.

Då jag inte kände mig helt säker på hur jag skulle gå vidare efter att jag skissat färdigt, så började jag fundera på om jag skulle skulptera en öppnare i lera för att få fram exakta dimensioner.

I brist på lera så rotade jag långt bak i huvudet fram de kunskaper inom kemi som behövdes för att tillverka den magiska geggan trolldeg.

Tyvärr kändes röran inte alls lika magisk som den en gång gjort när jag gick på dagis, så jag fick vänta ett tag tills jag införskaffat lite finfin SuperSculpey, men då jävlar! Efter en kvälls skulpterande hade jag hunnit göra en modell, testsmidit i leran med hammare på pall, och fått fram exakt de dimensioner jag behövde för att kunna åka iväg och köpa lite järn.

Därefter var det bara att börja smida.
Men inte på kapsylöppnaren. Jag behövde två nya verktyg för att kunna skapa den, en platt dorn för att hugga ut början till det som skulle bli själva hålhuvudet, samt en signaturstamp.

---

När de två nya verktygen var klara kunde jag börja bonka fram kapsylöppnarna. Jag gjorde en testmodell först, för att se om jag klarade av att smida en öppnare över huvud taget. Jag var otroligt nervös, men resultatet blev godkänt av den hårda juryn bestående av jag och mig själv.


Serieproduktionen kunde börja.

---

De sju som skulle få varsin öppnare i julklapp var mina två bröder, mina föräldrar (en), mina morföräldrar (en), min farmor, min svärmor och hennes sambo (en) samt min kära smideslärare som tog mig till sig och lärde mig detta fantastiska hantverk.

Det färdiga resultatet efter linoljebränning och signerade med de kommande ägarnas namn:

---

Jag valde att köpa trälådor att förpacka presenterna i eftersom jag vid det här laget inte hade tillräckligt med tid över för att hinna göra några egna. Lådorna behövde dock slipas och linoljas, men det var snabbt gjort.

Därefter kardade jag lite ull som vi fått av en fårfarmare på Gotland i somras och skrev med bläck och knackig skrivstil en liten dikt på en bit papper (som jag, inför något rollspelstillfälle för hundra år sedan patinerat med te, jord och kaffe och därefter av någon knasig anledning sparat i alla år).

---

Sen var det bara att slå in dem och skicka iväg! Det var min julpresenthistoria :)
Kramar! Gabriel

---