Slynggaffel

Förra året vid den här tiden var Fårfesten, Eufåria, i Kil. Får får får, allt kretsade kring får, det var fantastiskt. Ull, spinnrockar, kardmaskiner och härliga nördar överallt. Jag fick med mig lite smått och gott därifrån bland annat en slynggaffel. Gaffeln var groft utsågad ur en träbit och jag har själv täljt till och slipat den mjuka formen.
Gaffeln används till att göra snoddar, till exempel skosnören.

På bilden syns mitt första försök till en slyngad snodd innan jag lärt mig att dra åt betydligt mer än vad jag gjorde, nu blir snoddarna täta och jämna och tjockleken på snodden beror på hur tjock tråd man slyngar med.

Kramar
Sara

Pulsvärmare med kabelstickning

Det är roligt men svårt och pilligt att sticka kabelstickning/flätor, nu har jag övat lite till, det blev ett par pulsvärmare. Men diagrammet över flätorna har jag tyvärr tappat bort, jag tycker de är så snygga, jag måste nog leta reda på det så jag kan sticka in det i en kofta eller något.

Värmande kramar
Sara

Smide igen

Jag lovade smidesuppdateringar tidigare, men jag ljög tydligen, har nämligen haft fullt upp med att smida. Sorrieeee, här kommer i alla fall en :D

Min bandslipmaskin har anlänt så igår färdigställde (minus avslutande sekundäregg som jag lägger när allt annat är klart) jag mitt första engensmidda blad som jag faktiskt är nöjd med. Smitt i Uddeholms Arne. Normaliserat 3 gånger med sjunkande starttempereraturer varje gång och härdat i uppvärmd rapsolja efter att jag har försökt hålla critical temperature i ungefär en minut. Anlöpt manuellt två gånger under lång tid med hjälp av en spisplatta. Första gången till medium-dark-straw och andra gången för att blåna ryggen och ge en differential temper. Slipad på frihand på min nya SH-Slip med 300mm kontakthjul.
Jag är sjukt nöjd och känner att jag har gjort allting rätt och tagit det så långt jag bara kan i nuläget (har dock mycket mer att lära vad gäller framför allt slipningen, sjukt svårt!) utan härdugn och anlöpningsugn. Det skall bli en allroundkniv och jag hoppas verkligen den visar sig fungera bra, jag har nämligen inte råd med ovan nämnda ugnar och vill gärna fortsätta producera knivar tills dess.

Nu ligger kniven på limmning och jag siktar på att göra klart den (minus slida) i veckan.

Cheers!

Små skor

Ibland när jag inte har något att göra och har en garnstump och virknål nära så kan den förvandlas till ett par små dockskor.

Sara kramar

Första dagen i nya smedjan

Jag gick upp klockan sex i morse för att hinna smida så länge som möjligt innan kvällen och full av förväntningar och i alla fall en plan på ett föremål att smida, en kockkniv, så gav jag mig av. Efter att ha hämtat alla nödvändiga verktyg, allt stål, och all olja från gammla smidesstället så hade klockan hunnit bli åtta och solen mötte mig när jag kom fram till smedjan.

Väl inne så tog det en stund att komma igång på grund av att jag inte hunnit lära känna den nya ässjan ordentligt än. Jag har dessutom nu i efterhand, efter att ha smitt med koks hela dagen, kommit underfund med att nästa gång jag skall hit så tar jag med mig mitt egna stenkol. Koksbitarna var gigantiska och helt omöjliga att få bra lokaliserad värme i, inget för knivsmide alltså.

Jag värmde upp med att göra ett litet knivblad, inspirerad av designen på den kniv jag smidde för några veckor sedan men med en mer tilltagen längd och smidd bevell.

Därefter var det dags för kockkniven och många nya utmaningar väntade. Till att börja med hade jag aldrig smitt ett sådant stort blad förut och jag var orolig för om jag skulle kunna få det jämt nog. För det andra så skulle jag använda mig nästan enbart av fjäderhammaren. Jag har använt en maskinhammare en gång förut, i onsdags, för att bonka till en klump av en annan klump. Helt sjukt nervös var jag när jag stoppade in det stora stycket stål i ässjan och för första gången flyttade över ett seriöst stycke material till hammaren, men jävlar vad bra det gick. Att smida med maskinhammaren var som en dröm. Stålet rörde sig som av sig själv under slagen och det gick både att slå hårt, aggresivt och okontrollerat samt smeka stålet med fjäderlätta slag som sakta tryckte till bara på det yttersta skiktet stål. Efter många timmars arbete både vid maskinhammaren, städet och diverse slipstenar så var bladet äntligen färdigt och redo att normaliseras.

Jag längtar till nästa vecka då jag får min bandslipmaskin och kan ta itu med slipningen av mina knivar...

Stay tuned for more forging stories early next week!
Cheers!
/Gabriel

En smedja

 I onsdags fick jag en nyckel och fri tillgång till det här paradiset som grundades på 1800-talet och det är lite svårt att beskriva med ord hur jag känner just nu. Men stor ödmjukhet, lycka och känslan av att känna sig lite vilsen blandas med beslutsamhet och goda tankar om framtiden.
Smedjan ligger i ett litet samhälle vid namn Harjstorp, 25 minuter med bil från Mariestad vilket innebär än klar förbättring jämfört med de 40 minuter jag hade till mitt tidigare smidesställe.

Räkna med att det kommer fler bilden från smedjan inom en snar framtid!